Min mat- och träningsfilosofi

Hur man väljer att gå ner i vikt är verkligen ett ämne som har miljoner olika svar. Rent krasst gäller två saker:
1. Det handlar om kalorier in och kalorier ut. En enkel ekvation.
2. 99% av alla metoder funkar om man håller sig till dem - det handlar om att köra på som funkar för mig.

Jag har testat flera metoder i mina dagar; soppor, viktväktarna, LCHF, GI, svält mm. De har alla funkat - men bara ett tag. Varför? För mig funkar det inte med att välja bort någonting som jag absolut aldrig mer får äta. som t ex kolhydrater. Nu talar jag om MIG och inte om DIG. Vi är alla olika, LCHF funkar skitbra om man håller sig strikt till den metoden.

Jag räknar kalorier och försöker hålla en balanserad kost. Men jag får äta vad jag vill. Det betyder inte att jag varje dag äter kondis och glass. Det är väldigt sällan jag gör det nu mera. Men när jag gör det - så tar jag inte lika mycket. Det räcker med en liten bit. Och jag räknar med de kalorierna i slutet av dagen. Något som jag lärt mig med tiden är att jag inte vinner ett skit på att ljuga för mig själv. Jag och många med mig har nog kollat över axeln när man stoppat i sig något onyttigt. "Någon som såg? Bra - då har det inte hänt." Där biter man sig själv i baken. Big time.

Träning då? Jag har inte satt upp någon lista denna gång att jag ska träna si och så många ggr i veckan och det ska vara si och så mkt kondition och si och så mkt styrketräning. "Varför inte undrar du? Man måste ju pusha sig." Visst är det så och min träningsperiod kommer, var så säker. Men nu får jag helt enkelt fokusera på maten, på anledningen till varför jag är överviktig och på min lille 6-månaders bebis. Jag struntar inte i träning helt. Jag går ut och går promenader med barnvagnen, jag lyfter skrot hemma och jag har en riktigt bra roddmaskin som jag tränar på. Men jag sätter inte krav på mig att göra det vid vissa tillfällen varje dag. För vilken besvikelse det blir när jag inser att det kommer vara tröstning och matning på schemat i stället och jag kommer i slutändan bara känna mig som en dålig mamma. Vad gör man då? Tappar lusten. Tröstäter? Så vill jag inte känna. I stället känner jag mig sjukt nöjd de gånger som jag faktiskt fått tid till träning.

Jag har helt enkelt bestämt mig för att göra det här på det sätt som jag vet att jag kan leva resten av mitt liv. Har jag för höga krav på mig nu - kommer det aldrig att hålla i längden, när det verkligen gäller att hålla vikten. Jag har gjort det misstaget så många gånger förut. Resultat: Gått ner 20 kg och gått upp 30 kg. Gått ner 10 kg och gått upp 20 kg...

Jag känner verkligen skillnaden den här gången. Jag känner en glädje. Jag känner inte att jag offrar någonting. Jag känner mig inte sugen på onyttiga saker. Jag känner inte att jag får "unna" mig mat för att jag varit så "duktig".

Jag vill poängtera att det här är vad som passar för MIG och inte ett tillrättavisande av de som inte gör som jag - alla sätt är bra om man har en plan hur man vill leva resten av sitt liv! :)